Kaos

När allt bara rasar. När man känner hur man smulas sönder. När bitarna slåss med varandra och ett inre krig pågår. 
När det senaste dygnet egentligen varit toppen, men så jäkla jobbigt för mig och mitt psyke. När man kommer hem, andas och sedan bara rasar ihop i en hög. När allt psykiskt, får fysiska symtom. Jag svettas, tankarna rusar och pulsen skenar. Något i magen knyter sig på ett sätt jag inte kan förstå, och trycket över bröstkorgen bara blir värre och värre. Huvudet bultar så hårt att mina ögon värker. När man ber om utrymme, för att man känner allt det här. När det inte är första gången.
Och när ens idiot till sambo inte kan fatta det utan är en större idiot än vanligt istället. Då kan det bara sluta på ett sätt. Samma sätt som varje jävla gång jag behöver utrymme. Totalt kaos. Igen.