Morrn.
Jag delade med mig av oro för sonen och för exet igår.
"Men snälla älskade, inte ska du tänka på dom, aldra minst på henne..
det var väldans vilket stort hjärta du fått i en hast. Men det är inte din uppgift."
Mitt svar blev att någon måste, på riktigt, så behöver dom ha någon att prata med.
Jag håller på filar på ett sms till chefen. Jag har kommit fram till att han behöver mig.
"Vad skulle jag ha tagit mig till om jag kom hem till ett tomt hus" sa han ju sist.
Därför tänker jag inte lyssna på när han säger att jag inte behöver ta ledigt.
Vi kan ju inte pausa våra liv helt, men just eftersom att jag jobbar kvällar/nätter.
"Hur är det med att sjukskriva sig för att man är psykiskt dumihuvudet, pga det håller på gå åt helvete för någon i ens närhet? Kan man ens det? Om inte det går så vill jag be söta rara om att få ta ledigt eller ta semester i helgen.."
Nu ska jag däremot fara iväg på mitt andra jobb. Några timmar över dagen.
Läste just i pappren om min operation att ingen anhörig får följa med in på avdelningen.
Pga sekretess och infektionsrisk. Alldeles ensam.